När det plötsligt står en pyramidal spegel bland träden, då blir både fotograf, kamera och motiv förvirrade.
Ja det är sant, det stod en spegel där och det var meningen. Visserligen kallar dom det för skulpturpark, men ändå, man blir förvirrad. Vad är vad.
Det var ingen slump att jag hamnade här, ett gammalt favoritutflyktsmål, i alla fall medan jag bodde kvar i Sala. Det är lite längre att åka nu. Engelsbergs bruk, nedströms bruket och masugnen, där det numera är skulpturpark varje sommar. Ja en del blir kvar på vintern också, som den här, men det mesta är nytt varje år.
Det är svårfotograferat också, speglar är ju luriga med sina virtuella bilder.
Man kan juu lägga skärpan i spegelns plan, men då är det bara skarvar och kanter som blir skarpa, i alla fall om man inte gödslar med skärpedjup.
Eller så kan man fokusera längre bort, bortom spegeln, där bilden finns, dvs bakom ryggen på fotografen, eftersom det är där motivet finns.
Eller så kan man försöka låta spegeln bli en del av motivet, för att få med ännu ett exempel på den härliga grönskan.
Eller så får spegeln i sig bli motivet.
Men nu finns det inte bara en spegel här, det finns också vatten som världen speglas i.
Men om den bilden minskar förvirrimgen om vad som är vad, vet jag ju inte.
Sedan finns det rinnande vatten också och där vet man ännu mindre vad som är vad.
Nu fanns det ju inte bara konstiga speglingar här, eftersom det är en vacker plats, men nu tycker jag detta inlägg är lagom långt, så det får bli en fortsättning. Fler skulpturer, mer vatten och så...
Jo det är taget med spegelreflexkamera, så där blir det några reflekteringar till av motiven.
Oförutsedd morotsbieffekt...
Fina spegelbilder, fick dessutom lära mig hur man får skärpa i spegelbilder. Det tackar jag för.
/Janne
Speglingar i fönster och speglingar i vatten är enklare, men det här är svårare och mer förvirrande!
Trevliga bilder du bjuder på.
Hoppas det inte är otillåten stimulantia ;)