Jag tyckte skogsturen var lite misslyckad, men när jag tittar efter blev det ju faktiskt några hyfsade trädporträtt
Jag var ju lite smånegativ i mitt förra inlägg, tyckte inte jag lyckats i skogen. Det var en känsla när jag gick där, så länge jag försökte fota i alla fall. När jag glömde det där med bilder njöt jag ju av skogen. När jag kom hem och tittade på resultatet var jag också lite småsur, bilderna visade ju inte den skog jag upplevt.
När jag tittar igen så här några dar efteråt, när bilderna legat i karantän några dagar, och mitt bildjag har processat en Kungsholmsvandring också, ser jag med lite andra ögon och hittar faktiskt några hyfsade skogsporträtt.
Porträtt?
Ja det är faktiskt så jag upplevde det där i skogen, jag försökte inte fotografera i skogen eller ta bilder av skog, utan jag försökte porträttera mina vänner, träden.
Gran och tall.
Ser ni hur den lilla granen sträcker ut armen mot sin kompis, den stora tallen.
Små och stora.
Risig frisyr. Men ljuset är vackert.
Gamlingar i skogskanten.
Inte så mycket text idag. Mest bild. Men det är så det ska vara.
Tack
/J-O
Morgan
Tack
/J-O
Vackra mjuka bilder.
Kram!