Men om jag nu skulle ha skaffat mig mellanformat
vilken kamera skulle det ha kunnat bli då?

Som jag skrev i mitt förra inlägg funderade jag en gång i tiden starkt på om mellanformat skulle vara något för mig. Givetvis funderade jag då också på vilken eller vilka kameror som kunde vara intressanta. Jag var helt inriktad på landskap på den tiden, det naturliga landskapet, men också kulturlandskap, med dess mänskliga påverkan, byggnader och boningar. Jag var också fascinerad av ljuset och dess inverkan på landskapet och fängslad av idén att fånga det.

Min fotografering var alltså på sitt sätt statisk, långsam och omsorgfull. Jag skulle alltså inte bli nämvärt hämmad av det tyngre och klumpigare mellanformatet. Tvärtom skulle det större formatet kanske ibland göra livet enklare eftersom det på ett sätt ger större marginaler.

Det kvadratiska formatet var jag också inne på (både då när det begav sig och i mitt förra inlägg), och det gav ju en naturlig svensk kandidat, men jag hamnade faktiskt i Tyskland i stället.

Hur då?

Det var två faktorer som styrde mig, skärpedjup och närbilder.  Jag ville ofta ha bilder med skärpedjup från förgrund och då är det ju på sitt sätt dumt att gå upp i format. En lösning var ju den väg som f/64 valde. En annan lösning med storformatkamera är att luta skärpeplanet, vilket fungerar på vissa motiv. Ett  sätt att realisera detta är med tiltbara objektiv.

Nu var det ju så att det fanns en tysk kamera som erbjöd detta, Rollei SL66. Den hade en inbyggd bälg som användes för avståndsinställningen, och bälgen var tiltbar och hade ett utdrag som gav möjlighet till hyfsade närbilder. Det var en enögd spegelreflex som i sin uppbyggnad påminde mycket om Hasselblad, men gav dessa två egenskaper på köpet, så det var klart att det var en sådan jag skulle ha, om jag skulle ha. Men det skulle jag inte.

Dom går fortfarande att hitta på begagnatmarknaden, både den första helt mekaniska, och de senaste med inbyggd TTL-mätning och blixtstyrning och allsköns elektronik. Men jag hade tänkt mig den helmanuella med lös handhållet spotmätare. Den som debuterade 1966 och gick att hitta till hyfsat pris (för det var ju 20 år senare jag funderade på detta)

Vad jag gjorde i stället? Småbild, 24 mm, bländare 16. Det hade jag ju börjat med tidigare, men jag förfinade (eller heter det utvecklade) min användning av objektivet.

Fjällen porträtterade  med 24 mm vidvinkel. Här hade det dessutom varit tyngre att bära med sig en mellanformatare. Men tänk om...

2010-06-26 23:59   EGW

Rollei SL66 verkar vara en makalös kamera. Men jag måste säga att jag är imponerad av vad du åstadkommer med 24 mm.

Besvara

Svar från janolof 2010-06-27 10:47

Tackar, men egentligen är det inte så svårt, när man hittat motivet (berget) gäller det bara att knata runt lite för att hitta en passande förgrund. Plus lite vana av objektivet. Handlar mest om att programmera om seendet och tänkandet.

Svara