Upp på Hornsgatan igen

Om vi tar oss upp för de pustiga trapporna i Pustegränd hamnar vi i det här hörnet av kvarteret. Blås & Knåda står  det i dag. Norma stod det då, ett mat-(och säkerligen öl-)ställe. Jag fick uppfattningen att det var ett mindre bra ställe, för mamma talade noga om för mig att jag inte skulle gå in där. Annars gick jag in på de flesta ställen och slog mig i slang med personalen. Och på den tiden hade man ofta gott om tid att prata i affärerna.

I samma hus låg också Alberts herrkläder och även där säljs konst numera.

Ett snäpp upp på puckeln kommer vi till 28:an, där jag bodde. I det huset fanns även en speceributik och en damfrisering. I damfriseringen var jag aldrig in som barn (och inte nu heller), men däremot här, i speceributiken.

Lin och fin heter butiken idag och damen därinne var så vänlig och trevlig så jag bjuder på en länk till  butikens hemsida.

Jag gick in och pratade med henne och hon tyckte det var roligt att träffa någon som hade bott i huset och som hade gamla minnen från specerihandelstiden. Tillsammans pusslade vi ihop minnesfragment som jag hade, med information hon hade, och blev båda lite visare på kuppen.

Där bordet står idag fanns disken i den gamla butiken. Kunder till vänster, expediter till höger. Pelaren kommer jag ihåg, den stod mitt i disken. På väggen till höger väggfasta hyllor, och på disken förstås varor i snygga staplar.

Går jag förbi porten och damfriseringen kommer vi till Farbror Kocken.

Men det ser ut att vara andra varor till salu idag. Då rann vattnet längs fönstret för att kyla, som var vanligt då. Farbror Kocken hade alltid en hög vit kockmössa på sig, därav smeknamnet.  Han sålde inte bara kött och korv och andra charkuterier, utan även hemlagad mat. Jag kommer ihåg att på torsdagarna brukade jag gå och handla hemlagad ärtsoppa, medan pappa gräddade plättar, så att maten var klar när mamma kom hem från jobbet. Pappa satt ju hemma och jobbade. Lingonen till sylten plockade vi  i tallskogarna på Södertörn.

Efter det låg det en tobaksaffär, men dit hade jag sällan ärende. Och vad låg det sedan,en sjukvårdsaffär, eller vad var det? Minnet sviker.

Sedan är vi framme vid gathörnet och där sviker inte minnet. Där låg Ellens konditori. Mjölkaffär, bageri och konditorivaror.  Där var jag många gånger och handlade, mjölk och långfranska å sånt. Numer inte okänt på Fotosidan, genom onsdagsträffarna. Och så Tårtan förstås.

Ellens fönster mot Maria trappgränd. Innandömet, med en massa fotografer är redan välbloggat.

Och nu har vi kommit kvarteret runt. Men jag har fått blodad tand. Och det har varit skoj. Kanske ska jag bege mig hit igen och vidga reviret. Eller skall jag ...

   ...ja vi får se

2010-06-21 02:15   EGW

Fortsätt att forska och berätta! Finns det någon hembyggdsförening i trakten? De borde vara intresserade i så fall.

Besvara