När man behöver skydd
är det tur att kyrkan är öppen

Min lilla eftermiddagsutflykt var inte slut. På de uppländska småvägarna snirklade jag förbi åar, bondgårdar och medeltida gravfält innan jag kom fram till nästa kyrka.

När jag klev ur bilen såg jag att det lyste välkomnande i koret, samtidigt som molnen mörknade på ett hotande vis.

Jag hann dock gå till baksidan och ta en genomsiktsbild, innan jag kände de första dropparna komma blåsande.

Väl kommen till framsidan av kyrkan hade regnet börjat, men jag kunde stå under taket till  kyrkogårdogårdsporten och fånga både runstenar, fönster och port.

Ljusen i fönstret gjorde att jag anade att någon var där, så jag gick fram och kände på porten.

Den var inte låst, så jag kunde öppna och gå in och söka skydd.

Nu kunde jag se ljuset inifrån.

När jag vände mig om såg jag anledningen till att det lyste i kyrkan...

...och jag kunde njuta en stund av ljuva toner.

En kyka till hann det bli innan jag kom hem. De ligger tätt i de här trakterna.

2010-06-14 20:49   pic-tor

Det är trevligt att en del kyrkor har öppet så att man kan gå in och få skydd och lite lugn och ro. När jag ser sista bilden tänker jag på filmen "The Commitments". Om du inte har sett den så handlar den bl a om ett gäng nästan utslagna som bildar en orkester som spelar gammal soulmusik. I alla fall i en av scenerna så går man in i en kyrka och en av bandmedlemmarna sätter sig vid orgeln och spelar "A Whiter Shade of Pale". Mycket vackert. Jag förmodar att den här killen spelade något annat.

Besvara

2010-06-15 06:45   EGW

Så vackert! Och vilken välsignad tur du hade som fick lyssna på musiken när du var där! Pratade du med organisten?

Besvara