Bloggar jag för att kunna fotografera
eller fotograferar jag för att kunna blogga?
Det var en tanke som dök upp i mitt huvud häromdagen, när jag flanerade hem från jobbet, och sedan dess ligger den kvar där och gnager. Ett sätt att bli av med tanken, så att den inte ligger där och är ivägen för andra tankar, är att blogga skriva om den.
Bloggar jag för att kunna fotografera?
Om jag vet att jag har bloggen så vet jag också att jag har någonstans att göra av bilderna, jag kan ganska direkt använda bilderna till något. Och med bloggen som möjligt mål för bilderna kan jag också, mer eller mindre medvetet tänka berättelse och formuleringar när jag går där.
Om jag inte har någon användning för bilderna känns inte heller fotograferandet lika meningsfullt, och då är det inte lika roligt att fotografera, och varför ska jag då hålla på? Det är ju bara ett nöje, och då ska det ju vara roligt! Och jag är definitivt ingen samlare som bara samlar bilder på hög. Det är inget mål för mig och heller inget som ger fotograferandet någon glädje.
Fotograferandet är för mig något som sker här och nu, och då inbegriper jag både fotoögonblicket och omhändertagandet av bilden, och då är den (någorlunda) dagsfärska bloggen ett ypperligt format. Då har jag fortfarande upplevelsen, känslan och tankarna kvar och i det flödet kan jag också skapa blogginlägget, utan att det behövs en nystart. Och då blir det en annan sorts inlägg, inte det färska, spontana, utan ett mer genomtänkt (förhoppningsvis).
Och då ska jag väl påpeka: det här inlägget är spontant och inte genomtänkt.
En helt ovidkommande bild som inte alls har med texten att göra, men är det en fotoblogg, så är det.
Fotograferar jag för att kunna blogga?
Självklart skulle jag kunna blogga även utan att fotografera, jag kan ju skriva, och jag kan formulera mig. Men det är inte det svåra med att skriva, det svåra är att veta vad man ska skriva om. Jag är ju inte en sådan där utåtriktad idéspruta som det hela tiden sprutar idéer om, tvärtom jag är en ganska introvert och eftertänksam person som får dammsuga mitt inre efter nya idéer.
Men på något sätt blir det en lyckad symbios för mig med fotobloggandet, fotograferandet ger mig idéer och något att skriva om och skrivandet föder bildskapandet, utan att jag vet vad som är hönan eller ägget. Fotograferandet blir meningsfullt genom bloggandet, men det föder också texten som i sin tur föder bilder. Det är inte ovanligt att ord, formuleringar och textidéer föds under promenaden. Om jag är ensam.
Har jag sällskap fungerar det annorlunda.
Hur man fotograferar och varför man fotograferar är ett vägval och det gäller att välja rätt väg. Det är förhoppningsvis ett personligt val.
En del bilder klarar sig helt själv, andra föds samtidigt som titeln. Så är det med nedanstående bild; tanke, bild och bildtitel föddes i samma ögonblick. En bild och en idé som jag normalt skulle ha sorterat bort när jag kommer hem och bloggar, men här fick den komma med för att den illustrerar något annat än det den egentligen illustrerar, lite hur det här med bild, idé, text och blogg interagerar i min hjärna redan när jag är ute med kameran.
Hur nära motorvägen kan en tall växa?
Personligen tycker jag att min blogg har blivit en hjälp till mig själv att träna fotografering. Bloggskrivandet har dessutom blivit ännu ett sätt att försöka vara kreativ.
Att vara kreativ på flera områden tror jag är bra, allt hänger ihop i slutändan...
MVH Lena E
Trodde jag skulle kunna hålla den här frågeställningen hemlig.. ;)
Hur som helst, en mycket intressant fråga! :)
/B
Intressant fråga; tänker du på den om tallen vid motorvägen?