Snö och blåst och kaos men allt ändrade form och sedan kom solen och lyste upp och kameran fick ut och gå
I förrgår när skymningen föll var allt så mörkt och mulet och blått och bara ett enda värmande ljus syntes i fjärran.
Från min ytterdörr
Men sen kom ett dygn av blåst och snö och formade om världen och skapade nya former och solen hjälpte till med sitt skuggspel.
Från min bakdörr
På skuggsidan (som är framsidan) tonade snön i blått.
Solen inbjöd till promenad, men kölden bet lite i kinderna. Dags för ett litet köldtest av kameran, -15 ska den väl klara. Ja det blev lite kallare nere i sänkorna, men ingen riktig kyla, alltså.
Promenerade välkänd väg, men allt är inte välkänt. Här är inte bara marken insvept i vitt, även husen.
Snön är inget hinder, vanliga genvägar trampas snabbt upp
Varför kan inte de som planerar gångvägar lära sig att människor går närmaste vägen, inte längs kanterna på rektanglar.
En del motiv inbjuder till färg, andra till svarvitt, jag bara följer ögats impulser.
Just den här vyn, med lite variationer, har jag återvänt till flera gånger. Det är något i formerna jag gillar.
Men när jag bytte vinkel blev det färg istället. Fråga mig inte varför, det bara blev så.
Fast egentligen är det bara bluff det här med färg och svartvitt. Det är ju samma kamera och samma filer. Men egentligen är det inte bluff, för jag "tänkte" i färg och "tänkte" i svartvitt när jag tog bilderna och det stämde när jag kom hem till datorn.
En svartvit bild, den sista för dagen.
Jag testade inte bara kameran i kylan, jag testade också zoomen, som jag egentligen inte använt förut. Jag har ju bara fotat med pannkakan.
Bilder med Olympus PEN Ep-1 och 14-42 mm
Jag har hållit mig inne med kameran, fast jag har skottat...
Har mycket att skotta, infart och tak samt gången till fågelbordet
Ha det gott!