4 + 1 bilder från en plats där jag varit förut.
Att återvända till en plats kan vara lockande, när den har något som tilltalar en själv, även om man inte riktigt vet vad detta något är. Ibland kan återvändandet bara vara en gammal vana eller tradition, ibland kanske något annat som lockar. Gillar man att fotografera kan ju även bildmässighet, ljus och vinklar vara det som drar. Kanske kan det till och med vara så simpelt som att man ändå råkar passera platsen av andra skäl, och att det är lätt att stanna till.
Så kanske det är för mig med kyrkan och kyrkogården i Vallentuna, att det är enkelt att stanna till en stund när jag är på väg att hälsa på min mor, och att jag därför återvänder, men det handlar ju också om att det är en fin gammal kyrka, även om den ibland är lite svåråtkomlig bildmässigt. Det finns en massa störande saker i vägen, men kanske lite färre så här års. Ett fint snötäcke på marken förenklar också bilden av det hela.
Alltså passade jag på idag, när snön var färsk och ljuset dämpat under molntäcket.
Sedan är det ju det där med vana och tradition. Jag var ofta på den här kyrkogården under min uppväxt. Min morfar är begravd här och vi var ofta och tittade till graven när vi gjorde vår lördagsvisit hos mormor på ålderdomshemmet, och efteråt hos moster och morbror. Det fanns andra gravar och titta till också. Två kusiner, som dött i späd ålder, låg också här, liksom en moster som dött ung.
Med tiden kom även mormor hit. Och min far. Och moster och morbror.
Idag tog jag alltså en handfull bilder här, inte en massa, utan bara ett fåtal utvalda vinklar på kyrkan. Snön gjorde motiven självklart svartvita, och sådär förenklade som gör dem rättvisa.
Så var det den femte bilden, som avviker från de andra, men den är också från kyrkogården.
Det var alltså vad det blev idag.
.
Gonatt!
ewa