Fönster och speglingar och så'nt
och bättre med en Canon i handen
än fem Leicor i fönstret
Fönster och speglingar och sådant gillar jag ju, både att fascineras av i verkligheten och att fånga på bild, och eftersom det fanns fönster även i Dresden så kunde ägna mig åt båda dessa njutningar. En sak som gör sådana här fönsterbilder är att bilderna aldrig blir som verkligheten och det som finns på bilden aldrig finns som verkligheten. Mer än på många andra bilder. Allt är ju tillfälliga syner och förvillelser.
En tillfällig förvillelse, fångad i ett förvillat ögonblick. En genomskinlig fotograf, eller är det en röntgenbild?
Eller som här, en bild på träd som i själva verket står någon annanstans. Eller ska vi kalla det en dubbelexponering i en enkelexponering tack vare en optisk dubbelexponeringsspeglingseffekt. Eller låt det bara vara en bild av en upplevelse.
Och tittar man för djupt i glaset vet man aldrig vad som händer
Sedan kan man ju vända ryggen åt fönstren och ta en mer turistig bild av komplexet, men jag fick bara med ett hörn trots vidvinkeln.
Får väl vrida på mig lite då.
Och hoppsan, där stod det någon annan och fotograferade också. (Jo, det är dottern)
En titt ner i vallgraven också, innan vi går därifrån.
Vadå? Ska man inte fota fisk från 20 meters höjd, med vidvinkel. Varför då?
Vi vandrar vidare och kommer till något nyare än ett 1700-talspalats.
Kulturpalatset från DDR-tiden. Den här bilden ärlite typisk för vad man ser i den östra delen avTyskland. DDR-arkitektur och byggnadsarbeten, och så något annat i speglingen: nybyggda hus i äldre stil för att återskapa lite av den sönderbombade staden.
Ett kafébesök blev det också.
Kyrkan i bakgrunden har blivit raserad två gånger, en gång i nioårskriget på 1700-talet och en gång under bombnatten 1945.
Och så slutbilden
Bättre en Canon i handen (för den kan jag ta bilder med), än fem Leicor i fönstret.
Bilder från
Singer-palatset
och Dresden Altstadt
/nic
Nu fick jag en hel del inspiration! Tack för det.
Mvh Rickard
Och varsågod :)
/J-O