Tre tunnlar och fyra bilder
Fortsatt söndagspromenad
Under mina vandringar denna höst, väldokumenterade i min blogg, har jag fascinerats av gångtunnlar som fotoomotiv. Varför då? Dels har det nog med ljus och skuggor att göra, det gör dem till fotografiskt tilltalande objekt. Ljus, skuggor och cementens struktur är tilltalande på något sätt. Kanske är det också tunneln som inramning som gör den intressant. Sedan är det spännande med tunnlar, man vet aldrig vad som väntar på andra sidan, nyfikenheten väcks. I tunneln genomgår man en transformation från den ena sidan till den andra.
Idag fångade jag tre nya tunnlar.
Här drog jag på lite med kontrasten för att få det uttryck jag ville ha. Och väntade in rätt läge på tanten, det är sådant man skall ha ögonvrår till när man fotograferar.
Och om jag vänder på mig så ser jag direkt nästa tunnel...
...och vid tunneln slut ser jag det gröna, sköna som väntar bortom betongen. Det svåra i en sån här bild är ju kontrasterna; hur mörk ska tunneln få bli och hur ljust tillåter jag det gröna att bli. Här ville jag ha en icke-svart tunnel där man fortfarande kan ana nyanserna i betongen, men jag vill också att det gröna inte skall förintas av lokal överexponering. Hoppas det blir så även på era skärmar.
Och här har jag fångat båda samtidigt.
Samma motiv, samma tunnlar, men olika bilder och uttryck.
Den tredje tunneln passerade jag senare.
Hur trevligt är det att bo därborta och ha tunnelmynningen vid förstbron?
Min är lite trängre, mer som en smal gränd, men jobbar just med frågor som kontrast.
Du kan verkligen få en lite tråkig miljö att bli intressant!
Väntar med spänning på Venedig-tunneln...
För du visar de i sin skönhet - som finns där genom rätt betraktelse.