Nyanser av brunt

Några gånger de senaste dagarna har jag tyckt att "Nyanser av brunt" skulle kunna vara en bra titel. Mycket av det hittills gula, gröna, röda, granna börjar bli brunt, skönheten och grannlåten är över och sönderfallet och senare förutttnelsen börja ta över. Dags att skildra det, som det är eller som en allegori. Det finns ofta en allegorisk klang i mina bilder och betraktelser, även om den inte alltid är tydlig. Jag gillar många gånger det finstämt antydda mer än det burdust tydliga. Men jag kan vara tydlig. Om jag vill. När jag vill.

Det kanske började med denna anhopning av löv, som jag plötsligt noterade var mer brun än gul, som den varit tidigare. Kanske var det är jag började fundera på nyanserna. Eller kanske var det just här som det bruna tagit över så mycket att det blev uppenbart.

Det överblivna, förbrukade samlas i hörnen, undanskuffade där det inte syns och är i vägen.

Halvdränkta ligger de där. Men är det någon som ser det sköna?

Men är det någon som ser det sköna?

En del bevarar fortfarande sin skönhet och lyskraft, och sticker ut bland de andra.

Och en del riktigt glittrar det om.

Ha en bra lördag!