En annan man...
och skillnader

I går skrev jag om mannen som jag hann ifatt och som gick framför mig (och visade bilder på honom).  Idag när jag gick till jobbet var det en annan man, men jag mötte honom när jag gick uppför en backe och han gick nerför (nej, jag har ingen bild på honom, bara inom mig, och jag tänkte på skillnaden mellan oss. Ja inte då att jag gick uppför och han nerför utan annat.

Han var lika renrakad både om huvudet och på hakan, som jag är lurvig och rufsig på samma ställen, och han var klädd i en trendriktig, linjeren, höftlång (eller -kort) rock och hade säkert lika trendriktiga byxor, skor och tankar. Så vi var inte lika på någon punkt. Men det var inte heller det jag tänkte på.

Det var öronen. Med proppar i. Med sladdar som försvann inanför kläderna. Avstängd från omvärlden. Medan jag går där, observerande med blick och öra, ser och uppfattar möjliga motiv, ser även annat och registerar, reflekterar och hör. Bilar, pendeltåg och flygplan, men även kraxande kråkor, skrattande barn, lövens rasslande och grusets knastrande under fötterna. Hur kan man vilja utestänga sådana upplevelser under promenaden? Allt det som är promenaden. Allt det som gör promenaden till det en promenad är, och livet till det livet är.

Där var skillnaden. Vi är olika.

Vad har då detta med foto att göra? Ett förhållningssätt, tycker jag. Ta det för vad det är, en tanke, en reflektion.

Ingen bild? Jo, när jag kommer hem. Något fastnade väl, även om inte mannen blev fångad.