Vansinniga idéer
och tokiga projekt
kan det vara riktigt klokt de?
Jag skulle aldrig ha börjat blogga, det väcker bara en massa nya tankar och idéer, ting och saker jag vill skriva om, eller göra. När jag skriver föds nya tankar och när jag läser andras blogginlägg föds nya tankar. Det är som ett gift som växer i kroppen och tar över och tränger fram även när jag gör annat. Finns det något motgift? Kommer jag att bli farlig för omgivningen när jag måste stilla mina begär?
Nja, riktigt så illa är det väl inte, men ibland undrar jag om jag är riktigt klok. Å andra sidan vet jag inte om jag vill vara riktigt klok, det verkar tråkigt. Fast egentligen är jag en ganska klok människa. Hur nu det går ihop.
Vansinniga idéer, var det. Som bara detta att jag har fått för mig att lägga ut en dagsfärsk bild varje dag på bloggen. Är det klokt det? Vet inte. Bryr mig inte. Men roligt är det. Än så länge. Men är väldigt nyfiken på hur länge det håller. När tar idéerna slut, när tar motiven slut, när tar ljuset slut (höstmörkret är ju på väg), när tar tiden slut, när tar...
Som ni kanske sett blir det inte bara en bild jag lägger ut, utan flera. Det är egenligen för att göra det enklare för mig. Då slipper jag välja ut just en bild. Och så blir det gärna en liten berättelse, med flera bilder. Ständigt dessa berättelser som dyker upp i skallen. Den är alldeles för ivrig på att associera och hitta nya formuleringar som måste ut, och då är det bäst att skriva ner dem, så att jag är av med dem, så att de inte ligger kvar och gnager.
Jag är förgiftad. Märker ni det?
Så var det det här med tokiga idéer. Jag har en hel rad med rubriker och ämnen som jag vill blogga om, en hel lång lista. Och så får jag en massa fotoprojektidéer också. Usch, jag som hatar projekt. Projekt låter så planerat och så måste, och det finns det nog av ändå. Måste hitta ett bättre ord. Fast projekt kanske är lite friare i den konstnärliga världen. Idé är bättre, och plötsligt utlöses idéerna i handling, bara så där alltså. Ja, det känns bättre.
Nu märker jag att den här texten har dragit iväg någon helt annanstans än vad jag hade väntat mig. Orden föder nya ord och såäven idéerna, och för mig iväg i en oväntad riktning. Det är en riktigt spännande upplevelse, ni skulle vara med och känna hur det känns. (Nu lutar jag mig bakåt, blundar och känner hur skönt det känns.)
Slut på pausen. Välbehaget har spridit sig i kroppen, och samtidigt letade sig en solstrimma in genom fönstret och lyste på mig.
Ytor. Ett av mina tokiga projekt (för närvarande vilande)
Husvägg på Söder. Canon 40D, 50/1.4
Kista Science Tower. Ett annat tokigt projekt (ej påbörjat, men jag har en del bilder). Men den idén tar oss ända till Japan, till tidigare århundraden, så det får vi ta en annan gång.
Kista. Canon S70.
Sådär, nu fick jag med några bilder också, så det blev ett fotoblogginlägg. Nu ska jag äta frukost.
Det är jättekul att läsa dina reflektioner och se vart orden och bilderna tar vägen!
Det där med projekt och disciplin, det stämmer. Men inte tyvärr! Man måste vara den man är. Disciplinen går åt på jobbet.
Och visst är det roligt när man ägnar sig åt innehållet; men förstås bara om man giller innehållet.
va´bra ;)