Det hade regnat i morse...
När jag gick hemifrån i morse hade det regnat och motiven med asfalt var nästan svarvita från början. Regnet hände i luften, skulle det komma mera?
Här såg det ut som att någon hade flytt hals över huvud, eller var det bara rast?
I gångtunneln kunde jag inte låta bli mönstret av rinnande vatten.
Sådär skulle man kanske göra. Ha en anteckningsbok redo i fickan och skriva upp idéerna när de dyker upp. En författare i vardande?
En stund senare började jag känna regnstänken och funderade på om jag skulle gräva i ryggsäcken efter regnjackan. Men jag tvekade lite, i det eviga valet mellan att bli blöt och kall (av regnet) eller blöt och varm (av svett). Jag bestämde mig för att det inte var så allvarligt. Det skulle jag inte ha gjort. Vredgad över min bristande respekt för vädergudarna öppnade de alla slussar och vräkte ner vatten över mig. Snabbt fick jag på mig jackan. Det hjälpte, ett par minuter senare hade det gått över.
Tittade man åt andra hållet kunde man redan se den blå himlen spegla sig i asfalten (jodå, asfalt KAN vara blå!).
Tittar men neråt, kan man hitta mycket i vattenpölarna.
Snart är jag framme, där borta ska jag gå in. Men bilden visar jag för att den har lite regnväderstämning. (Jodå, det är en regndroppe på linsen.)
Femtonde dagen med Canon S70
/E.T