10. Skriva och fotografera. Uttryck eller utforskning?

I gårdagens blogginlägg kom vi som hastigast  (åtminstone i en kommentar) in på om det är skrivandet eller fotograferandet som är expressivt eller kontemplativt till sin natur. Om man är eftertänksam när man skriver, men är mer omedelbart utrycksfull och explosiv när man hastigt fångar ett ögonblick. Jag tror nog att det beror på vilken typ av fotograferande man ägnar sig åt, och kanske beroende på vilken typ av person man är. En sportfotograf behöver kanske det expressiva, kanske också en gatufotograf, även om jag själv upplever mitt gatufotograferande mer som ett kontemplativt strövande än som en jakt på ett byte. Men så är jag också fjärran från signore Paparazzo.

Jag tror nog att det beror på varför man skriver eller varför man fotograferar. Skriver jag en sådan här text, så är det eftertänksamt och reflekterande. Det är ett långsamt skrivande. Jag stannar upp, gör pauser, återvänder senare och fortsätter. Slår upp, läser och undersöker hugskott och infall som dyker upp. Läser vad jag själv och andra skrivit förut, försöker förstå och integrera det till någon sorts formulerbara påståenden. Kort sagt försöker förstå, försöker bli något visare. Jag skriver för att nå kunskap. Helt enkelt ett slags utforskning. En utforskning som för mig framåt med hjälp av andra människors synpunkter och inlägg.

Om jag däremot till exempel skriver en kommentar under en bild, eller ett mejl till min dotter, då har jag en helt annan stil,  ett helt annat förhållningssätt. Då blir skrivandet ofta spontant, expressivt i nuet, utgående mer från känsla och upplevelse än från intellektuell eftertanke. Skrivandet kan vara både efterforskning och uttryck . Man kan utforska för att kunna nå fram till ett uttryck. Skönlitterära texter kan ju ha dessa komponenter, i olika grad förstås beroende på genre och författare.

Samma sak med fotograferandet, det kan också vara både efterforskning och uttryck. Och en massa annat dokumentärt och dokumenterande på olika sätt, inte att förglömma. Återigen kan jag bara utgå ifrån mig själv, men jag upplever att jag har båda delarna i mitt fotograferande, kanske framförallt ett sökande, men det är ju också ett utforskande. Jag upplever att mitt fotograferande innehåller flera faser, den första när jag är ut och fotar och samlar på mig exponeringar, den andra när jag kommer hem och betraktar mina fynd (vilket ger både förtjusning och besvikelser) och en tredje när jag gör bilder.

Det finns en utforskning här också. När jag kommer hem och betraktar, utforskar jag vad jag har fångat, reflekterar, ibland snabbt, ibland långsamt, eftertänksamt. Sedan kommer uttrycket, att skapa bilderna, vilket ibland inte innebär något arbete, skapande, eftersom de är så gott som färdiga, men ibland innebör både sökande, prövande och misslyckande. Men misslyckandena är ju också ett resultat av utforskningen.

Skriva och fotografera, skrev jag i rubriken. Det kan ju också innebära att man gör det i någon sorts symbios. Det har jag gjort i några av mina blogginlägg, och det är också ett sorts utforskande för min del. Hur kan jag kombinera dessa beståndsdelar till att bli en enhet? Ett uttryck som ges av kombinationen text/bild.

Det är fortfarande roligt att skriva! Jag har redan fått nya idéer när jag skrev detta. 

Fortsätt att utforska. Det är spännande att se vad som döljs under ytan. 

2008-07-20 13:43   Lola Gren

Det svåra är att formulera tankarna till ord som uppfattas som man själv känner och menar. Ofta kan man skriva en "6" och det uppfattas som en "9"; Bako'fram och uppo'ner och fel på alla sätt.
Det roligaste är att ha tagit en bild som man kan förknippa med en känsla man har.
Mycket trevlig blogg och läsning här!
/Lola

Besvara

Svar från janolof 2008-07-20 20:04

Egentligen är det i grunden samma problem, oavsett om man använder bild eller ord; hur skall jag formulera/uttrycka mig så att någon annan kan förnimma det jag vill utrycka. Och alltid är det lika intressant att få ta del av vad mottageren uppfattat eller upplevt.

Tack för dina ord!

Svara