7. En dyster historia. Men ett gott slut. Och kanske lite sensmoral.

Lusten kom på mig igen, jag ville skriva i bloggen, men inspirationen uteblev, orden  och idéerna hade torkat in och jag visste inte vad jag skulle skriva om. Av erfarenhet vet jag två saker som kan hjälpa i det läget: att ta en promenad och att bara sätta sig ner och börja skriva och se om orden kommer...

Jag började med promenaden. Det var inte någon ute mer än två skator och en pensionär. Tråkigt.

Det händer ingenting idag. Tråkigt.

Det finns absolut ingenting att göra och inget att se. Tråkigt.

Lika bra att gå hem igen... Tråkigt.

 ...och skrika en stund.

När jag kom hem med den inhandlade maten och några dåliga bilder satte jag mig och började blogga. Efter en stund började det regna och plötsligt såg jag detta utanför fönstret. Bara att lyfta på kameran!

 Så det här blogginslaget gav sig själv. Av en promenad, de bilder jag  råkade ta, det som råkade hända (ja och två extra bilder som jag redan hade) och att jag satte mig att skriva.

Men det handlar väl också om att se och uppfatta det som händer och fånga upp impulserna, både när man skriver och när man fotar.  Det var i alla fall vad jag lärde mig av den här stunden.

Och nu är regnbågen ännu finare! Typiskt. 

2008-07-18 14:19   Rita söderlund

Du ser...tråkigt kan bli intressant..Intressant !:)

Besvara