damen med hunden, rysk literatur och några dagar i läsfåtöljen

Jag  såg  henne på  långt håll och jag  visste  att jag  skulle  hinna ifatt  henne, nu när jag  inte hade brännsårsfot  längre, för normalt går  jag  fortare än  henne. Jag ropade hennes namn  men  hon hörde mig inte. Och jag stannade upp och tog  bilder, men närmade  mig ändå succssivt. Jag kunde ju inte undgå att  tänka på Tjechovs Damen  med  hunden, efter att  ha vistats ett antal dagar i  läsfåtöljen med min bandagerade fot. Visserligen inte   med Tjechov utan   samtida  ryssar i Brott och straff.

Här  har hon och hunden kommit längre bort igen....

...men jag tog  en  extra sväng för  att plåta kullen.

Vit hund i svartvit  bild

Och idag var jag  ute  och gick drygt enochenhalv  timme med  kamera, så det  blir  nog  mer bloggat