fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Mitt första maj

Inget speciellt , bara en skön  dag blev det till slut.

En bild från min baksida, fick det bli i vårsolen, varje vår är det lika roligt att fota motiv  jag redan fotat förr i tiden. Upprepningarnas inneboende glädje? men det blir ändå alltid lite olika. Och så dagsfärskt!

.

Mer och mer sliten blir den, år för år. Snart kanske ett motiv med patina. Är ju från förra  årtusendet.

Sedan drog jag ut i stora världen

Den vanliga uttjatade vägen, men fascinerande ändå, eftersom årstid, väder och vind växlar, för att inte tala om ljuset och humöret r.

Ibland är det detaljerna som gör det.

Nere vid fiket satt bekanta, sådå var det bara att slå sig ner.

Ljuset var hemskt så jag misshandlade  bilden för att våga visa den.

på på vägen  hem, var vi tvungna  att ta reda  på var kräftans vändkrets går, så vi satte oss ner och då såg jag de blå fönstren på malmvägen.

Och då var det kanske  dags för slutbilden.

h

Inlagt 2017-05-01 19:20 | Läst 937 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Din första bild med ljuset och den första grönskan påminner mig om att jag i dag också gick ut och tog samma motiv, bara för att det är så fint. Det är lika fint varje år, kanske det ingår i årets cirkel att ta en sådan bild.
Svar från janolof 2017-05-01 20:08
Jo jag har en del sådana motiv som återkommer (med viss variation) , lättillgängliga som de är utan för dörren. Som en ritual kanske?