Det började med tre gavlar. Men fortfarande fanns färgen kvar.
Vadå början, det pågår ju hela tiden. När det inte går bakåt.Två steg framåt och et steg bakåt ger i alla fall rätt riktning. Värre är om det blir tvärtom, ett framåt och två bakåt, då kanske man är på glid och behöver spikskor. Och så är det Dagny-fika i Uppsala i dag , men fika finns i min närhet också om inte haspen är på och blixtlåset i västen krånglar. Och min trötthet måste respekteras.
Så jag sitter här och filosoferar i fritt fall och undrar vart orden leder mig.
Ragnar har namnsdag idag. Jag kände en gång i tiden en Nils Ragnar, ett barnhemsbarn som kom vandrande från Värmland. Han hejade på Djurgården och var bra på att gräva diken.
Gavlarna
Gavlar skulle det ju handla om, det står ju i rubriken, så då ska jag försöka hålla mig till det.Ovanstående hus med dubbelgavlar, om det nu inte är två hus som står på rad, hittade jag under sommarens eskapader i Centraleuropa. Jag gillade inte bara huset/ gavlarna som sådant, utan även alla små detaljer, stolpar, ledningar, kranar och liknande som ses i silhuett i bilden. Nu har bilden legat länge och väntat på att få bli publicerad, men nu får den chansen att hamna i rampljuset.
Några månader senare, med ovanstående bild i minnet, fick jag idén i skallen att försöka fotografera en gavel i närmiljön på liknande sätt. Så här blev det.
Under förra helgens utflykt till Gysinge dök den tredje gaveln upp, med rödfärg och vita gavlar.
Där försvann färgen och det svartvita föddes, det svartvita som dykt upp i de senaste blogginläggen. Även utan gavlar. Och i den här bilden dök också upp en väg att vandra.
Kommer svartvitt att bli min stil ett tag?
.
Eller kommer färgen att smyga sig in ibland?
Och bilderna mår som vanligt bra av att förstoras.