klev på en buss och hamnade där jag hamnade, i huvudstadens utmarker
Jag kände rastlösheten växa och promenadbehovet pocka, så jag gick ner till busstationen och klev på första bästa buss som skulle gå, för att se var jag skulle hamna. Har använt den taktiken förut, och det har gått bra, men jag förbehåller mig rätten till ett veto om bussen skulle visa sig gå till hotaheiti eller världens ände.
Det gjorde den inte men den hamnade i bilkö där två polisbilar i par tjöt och blinkade sig framåt.
Så småningom klev jag av i betongen och köpte en glass. Den tog slut här och jag bytte glassen mot kameran.
Det kom en man med cykel över gärdet.
I skogen lyste solen bara fläckvis, det kan ibland ge trevliga bilder.
Och det kan man hantera lite olika. Det kan bli lite jobbigt med översiktsbilder, för de är så fläckiga.
Och jag klarade mig med bara normalen, den här gången också!
Det blev fler användbara bilder, men de får komma senare. Jag tycker numera att det är jobbigt att göra långa blogginlägg med många bilder, så jag spottar ur mig litet i taget, med risk att bli bloggmissbrukare. Men min läkare har sagt att det är nyttigt för mig att blogga, så jag lyder hennes recept. . Men kanske är det bra att ha något i gömmorna till hårdare tider. Bara inte gömmorna blir överlastade.
Visst är det lätt att överlasta gömmorna, men det viktigaste är, att ut och ha kul när bilderna tas.
Alla bilderna är bra på sitt sätt, men den understa känns lite som den härliga känslan att vara i skogen en fin dag.
Tack/J-O
ha det
alf