Det lokala fiket, det är där det händer. Redigera poesi var en ny erfarenhet.
Det händer så mycket på fiket, och det är människorna som går dit,möts och trivs som gör det. Hon som gick i parallellklassen på gymnasiet, han som har metallskrot i ryggraden från kriget i Libanon, rättshaveristen, polsk-amerikanskan som är född i Venezuela, den pratsamme göteborgaren, den gamle journalisten, ja jag kan inte räkna upp dem alla.
Häromdagen dök hon upp , rumänskan som bott här ett bra tag, men fortfarande har svårigheter med svenska språket. Hon är med i en lokal författarförening, och hon var sen med sitt bidrag till årets antologi och behövde hjälp med språket. "jan -Olof är ju här" sa någon, " han är bra på svenska".
Så gick det som det gick, dagen efter satt vi i tre timmar och redigerade ett dussin textrader. Vilket svensk poetiskt ord kunde passa för att stämma med den rumänska känslan. Hon hade skrivit på rumänska, för det är ju känslornas språk för henne, och sedan översatt till svenska, en svenska som tappat mycket av poesi och nyanser, så det gällde att hitta nya ord. En del ord kunde ta 10-15 minuter innan jag hade fångat in vad hon egentligen avsåg.
Och jag fick en i insikt hur det är att översätta skönlitteratur.
Bilden är förstås från fiket.
/Affe
Tack Björn!/J-O
Gillas, gillas, gillas!!!!
Tack!
Det du gjorde för en medmänniska som
Behövde dig.
Beundransvärt.
Gun-Inger