Fortsatt manuell promenad i randig skog och förbi försvunna bärmarker

Skogen var randig där vi skildes åt i förra blogginlägget.  jag stod där ned ett tungt manuellt objektiv på min lätta m4/3.kamera, vilket gav en annan balans på ekipaget än vanligt. varför gör jag då på detta viset? Skoj? Omväxling?  Bättre  bilder? Nyfikenhet? Bara för att det går?

Troligen en blandning av alltihop. För inte kan det väl vara dumdristighet.

Det kan ge ett lugnare, lite meditativt tempo när inte kameran "gör allt". Det här är ju inte fotografering där det måste gå fort, och det lite långsamma fotograferandet är  det som mest varit min grej genom åren, även om jag ibland luras till annat av de moderna kamerornas fullkomlighet. Skärpedjupsskalan på objektiven kan jag sakna på de moderna objektiven och det var nog största anledningen till objektivvalet för  den här promenaden.

Kan våren vara på gång?

Här har jag gått förbi många gånger. Ibland har jag fotograferat. I går också, länge sedan sist.

Det här är ett statiskt motiv. Här skulle  man kunna använda stativ. Inte  min grej, här uppskattar jag de moderna kamerornas hög-ISO-egenskaper och antiskak-funktioner för att kunna fota handhållet. Igår fanns inget behov av det, men jag har passerat här i höst- och vintermörker många gånger, på väg till och från jobbet. Men det var då det.

Här har jag också gått många gångar. På väg hem från jobbet kunde  jag gå på de upptrampade stigarna och ibland göra en avstickare och  plocka av de mogna bären och äta.

Eftermiddagsljus på nybygget.

Här var det allt ljus på Ericsson.

På kameran satt ett Hexagon 52 mm, 1.8