Ofantligt fånigt: jag åkte till en närbelägen grannkommun som är en stad, alltså inte in till stan

Ja nu var det ju inte för att diskutera svensk kommunallagstiftning eller leta efter kommun- eller stadsgränser som jag satt mig på pendeln utan för att komma till en bra startpunkt för gårdagens promenad.

Här ungefär började jag.

Och där sken solen.

Och där var det fler som var ute och gick.

Men så upptäckte jag den mörka skuggan, var det någon som förföljde den gamla damen?

Plötsligt när jag gick där och larvade mig i tankarna kom jag ihåg sagoboksbilderna jag  tog för ett tag sedan. Kanske här också när solen ändå var så plågsam för kameran? Varför inte dra till med småbarnsstarka färgtoner när jag insåg vem det var som förföljde tanten?

Bara för skojs skull, alltså.

Eftersom den där skuggan fortsatte att gå framför mig, var det väl bara att hänga på.

Skönt att inte åka bil!

Det blev en promenad  också...