Med bländare 1.8 , ja inget märkvärdigt, bara några bilder för att kunna blogga och få en promenad. Eller tvärtom.
Jag hade ju nyligen sett bilder med kort skärpedjup någonstans och tänkte att det kunde vara lite spännande att pröva någon gång, och sedan trillade tanken ner gubbminnets glömskelager.
Men igår trillade det ut något ur glömskan, och jag satte mitt 45 mm/1.8 på Olympusen och drog ut i världen, den minivärld som utgörs av rimligt strövaravstånd hemifrån. Olympusen ja, den har ju mest legat i träda ett bra tag eftersom jag använt den dimunitivt beändiga Panasonicen, en ypperlig fick- och promenadkamera, men definitivt diskvalificerad för detta. Båda två m4/3-kameror.
Jag tänkte att en björk är bra för den har vit bark och den kan jag använda för vitbalansen när jag ska göra i ordning bilderna. Det var ett exempel på sådana där tankar som jag tänker att jag ska komma ihåg tills jag bloggar, men som jag nästan alltid glömmer. Men inte den här gången. Å andra sidan var ju björken en kraftfull påminnare.
Bilen till höger blev ju omvandlad till en simpel plastleksak av oskärpan.
Jag gav mig på kända motiv som jag fotograferat förr. Skulle ju kunna underlätta jämförelsen.
Planket med sitt risiga buskage har jag fotograferat förr. Det var också behändigt nära björken. Bussarna i bakgrunden blir mest till färgfläckar. Jag upplever att det inte är lika viktigt hur bussarna står, som när de är skarpa.
En spegel.
Skärpa på spegeln, mjukare bakgrund. Ett gammalt välbekant sätt att utnyttja skärpedjupet.
Här valde jag att göra broräcket skarpt.
Här fokuserade jag på växtligheten, medan damen passerade i lätt oskärpa.
Det svårfångade trädet.
När jag ser den här bilden ser jag att bakgrunden bör vara lätt oskarp. En sanning som kanske bara räcker tills jag passerar här nästa gång, och ljuset är annorlunda.
Efter den här lilla rundan gick jag till det lokala kaféet, stamlokuset.
Fortfarande bländare 1.8. Efter fikat blev det en längre 1.8-promenad.
.
Kort skärpedjup kan vara roligt att leka med. När jag hade min Canonkamera hade jag ett 50 macro som gav så fin mjuk bakgrund.
Bilden på spegeln föll förstås mig i smaken, minimalistisk som den är.
Ha det bra J-O!