Fortsatte min "rubbade rytm"-promenad från gårdagsbloggen och hittade fler bilder längs vägen
Undrar vad nu bloggen skall handla om när "franska barnflicke- mysteriet" förmodligen är avklarat för den här gången. Bara att fortsätta att gå och se var jag hamnar, så kanske det ger sig.
Jag hamnade här nere igen. I alla fall i bloggen. Det är nog tyngdlagen som styr att jag hamnar här nere. Eller kanske minsta motståndets lag. Tänk vad många lagar man lärt sig och som nu fördunklas i pensionärshjärnan. Ibland kan det roa mig att plocka fram någon av dem ur minnets skrymslen för att se om de fortfarande betyder något begripligt. Om de finns kvar.
Det kan ju förstås också vara så enkelt som att det är en trevlig promenadväg här nere vid vattnet.
Samling vid pölen. Ute på hal is. Vy mot konsthallen. Vårväder. Välj själv lämplig rubrik.
Så mycket mer fågelfotograf än så här, blir jag nog aldrig.
Bekvämt avstånd till motivet!
Hunden, flickan och morfar.
Det kunde förstås lika gärna vara en farfar, jag frågade inte.
Gun-Inger
må väl sov gott