Ett dystert inlägg, i alla fall till att börja med. Uteblivet ordvrängeri och lyktstolpar som stöd.
Plötsligt kom november, nästan utan att jag hann med att fatta det, och snart är månaden slut. Går tiden fortare numera? Eller är det jag som inte hänger med? Får kanske skylla på en segdragen förkylning och att det hela tiden händer saker, både på det personliga planet och ute i stora världen, det ena mest positivt, det andra dystrare.
Lite dystert var också vädret när jag gick ut idag: grått, grått och grått var det som mötte mig.
Men trots allt det grå-dystra fanns höstfärger fortfarande kvar längs vägen.
Jag tänkte mig en tripp någonstans för att det blivit lite dåligt med det på sistone, en tripp med SL-kort och kamera och ränsel på ryggen, kanske in till den stora staden. På vägen passerade jag det lokala fiket och därinne satt någon jag kände, och eftersom hon skulle fika, satte jag mig ner och passade på att äta lite lunch, och vi uppdaterade oss med aktuellt skvaller i båda riktningarna, så då tog det längre tid. Och innan den tiden gått till ända kom en till. Och en till. Bland annat två äldre herrar, sådana som brukar titta nyfiket på min kamera, för att den ser gammal ut och inte alls digital.
När Bosse kom insåg jag att jag måste gå, för annars skulle vi nog sitta och och trassla in oss i verbala ordvrängerier, vilket vi är experter på.
Bosse.
När jag lämnade fiket var det fortfarande någorlunda ljust. I alla fall om jag vred upp ISO:t lite.
Jag gick ner till pendeltågsstationen och missade precis ett tåg med 30 sekunder, eller så.
Men jag hade tur, det var bara 5 minuter till nästa.
Och när jag kom in till stan hade mörkret redan börjat falla. Så det blev något annat än jag tänkt mig när jag gick hemifrån, men lyckat ändå, tror jag, men det visar sig nog i nästa blogg. Dit har jag inte hunnit än.
Här hamnade jag.
ISO1600, bl3.5, 1/6s och lyktstolpe som stöd
Hälsn!
Och mörkare blev det igår och det gick det med./J-O
Tack/J-O
Gun-Inger
Trevlig helg! /J-O