på väg när mörkret faller i den gamla staden.

Jag gick här och konstaterade att Mäster  Olof till min glädje   stavar  Olof på samma sätt som jag. Fast han var ju förstås före mig, både  han och  Strindberg.

Men det var ju inte för stavningskontrollen  som jag gick här, utan för ljuset.

Det var nu i måndags när solnedgången var så intensiv.

Fotovinklarna kan bli knöliga, när gränderna är smala..

Och idag passerade jag där igen. Tjatigt? Nej jag var på väg någonstans.