14. Berättandet är ett uttryck för längtan efter trygghet i en fragmentiserad värld...

Nej, orden i rubriken är inte mina, det var något jag läste, en formulering som fastnade i skallen och pockade på att bli använd. Ett sätt att bli av med den är helt enkelt att använda den, att börja skriva och se vad som händer.

Att berätta. Behovet av berättande. Är det en anledning till att vi fotograferar. Är det bilderna som står för det moderna berättandet? "Wenn jemand eine Reise tun dann kan er etwas erzählen", 0m jag kommer ihåg rätt...

Jag tänkte nog mer på den individuella bilden och berättandet i den. Är berättelsen i bild fotografens eller betraktarens. Jag reflekterade över det när jag satt och betraktade den här bilden. Och så blev det ett blogginlägg.

Dels finns det en berättelse om hur bilden blev till. Den berättelsen finns alltid. De behöver inte vara märkvärdig, men den finns alltid, ibland viktig, ibland obetydlig. Det som fångade mig först i den här scenen var lamporna i fönnstret och jag visste direkt att jag ville ha dem med i bakgrunden på en bild. Jag stod kvar en stund och tog några bilder på folk som passerade. Plötsligt uppfattade jag de tre paren som rörde sig och ville fånga dem när det inte kolliderade med varandra och lyckades innan de två yttersta paren hann ut ur bildytan.

Men det är inte den berättelsen som är den intressanta här, utan betraktarens berättelse, den som uppstår när någon betraktar bilden. Och de reflektioner som uppstår i den berättelsen.

Tre par, med olika riktning och olika tempo i vandrandet. Flickorna i mitten, mer energiska i sin promenad, raska och med ett klart mål i sikte. Skyndar de för att hinna med tåget? Killarna mer lugnt flanerande. Och så den asiatiske turisten som kontrast till detta. Står still och vänd åt ett annat håll. Ser inte de andra, men rörelsen finns där med, kameran är på väg upp. Turistmotiv i sikte? 

Jag ser också parens klädsel, som så tydligt gör dem till par. Efterhand ser jag också andra detaljer i bilden.

Hur mycket av detta uppfattade jag när jag tog bilden? Ingen aning, så här efteråt. Delar av det fanns nog där, om än inte på ett medvetet plan. 

2008-07-31 10:34   begust

Jag ser även kameran på väggen bakom som ser allt?

Besvara

2008-07-31 10:38   Lola Gren

""Men det är inte den berättelsen som är den intressanta här, utan betraktarens berättelse, den som uppstår när någon betraktar bilden. Och de reflektioner som uppstår i den berättelsen.""

Bra så!
Men kan betraktaren då kritisera din bild? Du har en berättelse och betraktaren har en annan - vem har rätt!!!

Det här med bildkritik har blivit ett huvudbry för mej. Jag vill provosera men vågar inte bland alla proffs här!! :-)

Kompositionen i den här bilden verkar utgå från lamporna - kan man då säga att du har gjort en bra komposition vad gäller all rörelse i bilden??
Den finns ju bara där!
Ordet komposition används i nästan alla kommentarer!!!!! Jag tycker ordet har misst sin udd!
F'låt att jag blev tjatig!! :-)

Från .o. till ....
En glad bloggare --- Känner Tycker Ifrågasätter

Besvara

2008-07-31 10:46   janolof

"Du har en berättelse och betraktaren har en annan - vem har rätt!!!"

Båda har rätt! Våra upplevelser och berättelser är indivuduella. Men vi kan dela dem med varandra.

"Kompositionen ... verkar utgå från lamporna"
Snarare att lamporna bestämde scenvalet - scenografin.
Varje bild (jag tog flera) fick sedan sin komposition - korreografin?

Besvara

2008-07-31 12:01   Elin Torger

tycker det är intressant hur mycket man kan se i en bild...som konst- och bildvetare så tycker jag detta är mycket fascinerande...kan sitta i evigheter och bara stirra på en bild...detta är bra för ens seende...man lär sig att uppfatta saker mer...detaljer...inte bara på bilder utan även i verkligheten...
intressant berättelse du fick till här:))
/E.T

Besvara