fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Jag fotograferar ju inte bara på Söder, så därför tog jag en slumpmässig buss för att hamna någonannanstans

Ja, det där med bara Söder är förstås inte riktigt, även om det av olika skäl blivit lite extra mycket på sistone. Men kan aftontidningarna vrida till rubrikerna så kan väl jag också få leka lite. "Don´t be serious" som nån guru sa till mig en gång i tiden .Men nu var det inte Söder det skulle handla om, det är ett annat kapitel.

Jag kände idag att jag behövde gå ut  med kameran. Jag går  mycket bättre om jag  har den med, mår mycket bättre med den med, och går längre. Men vart skulle jag gå? Jag bestämde mig för "slumpmässiga bussmetoden", att gå  ner till busstationen och ta första bussen som ska gå. Med vetorätt om det är en vansinnig buss som går först. Och med rätt att kliva av var jag vill.

Jag hamnade på en obekant hållplats och  gick en obekant gångväg och plötsligt spelade de fotboll i värmen.

Fotboll har aldrig varit  min grej. Sparkar jag på  en boll far den iväg åt fel håll, och kommer den till mig kan jag inte ta hand om den. Men jag minns en gång när jag kunde dribbla av mycket  bättre spelare. Det var i lumpen, det var varmt, värmebölja, v gick beredskap och det var beredskapsläge så vi hade förkortad larmtid p.g.a. av en storbrand i närheten Vi spelade fotboll hela dagen.  Framåt eftermiddagen var de duktiga fotbollskillarna helt slutkörda och jag som hade bättre kondis kunde lätt sno bollen. Min enda framgång i den sporten.  Och branden spred sig inte, så vi behövde inte bistå.

Alltså fortsatte jag  idag min egen väg, in i skogen. Där känner jag  mig hemma. Även om jag, som här, inte vet var jag är. Men så länge jag inte är vilse behöver jag inte veta var jag är.

Jag försökte dra mitt strå till bildkonsten. Även om det blev mer än ett strå.

Solfläckar gillar jag också. Alltså inte sådana solen har, utan sådana den alstrar med trädens hjälp

Plötsligt växlade  motivet som natt och dag.

Natt och dag är ett namn på blomman, här lätt överblommad Det vackra gula är borta. Lundkovall. är ett annat namn. Natt och Dag är också en gammal svensk adelsätt. Dessutom har  jag bott på Natt och Dags gränd i nästan tio år. Dit har jag ännu inte varit och fotograferat  (i den digitala tidsåldern).

Men jag var inte den enda som smög omkring i skogens svärta.

Till slut hittade jag en anslagstavla.

Men den var inte så informativ.

.

Vad gäller?

Det var inte så dumt med den slumpmässiga bussmetoden. jag har gått på tidigare okänd mark i min hemkommun. Kanske på tiden.

Inlagt 2015-08-22 18:50 | Läst 1298 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Gillar de tre sista, den svartvita med de två barnen som tassar mellan träden, den bedagade anslagstavlan, och den sista går inte heller av för hackor även om skylten kanske gjort just det.
Svar från janolof 2015-08-22 19:08
Man ska spara det bästa till sist ;)

Roligt ett du gillade de sista, de var ju bilderna , de andra berättelsen...
Tack/J-O