del3 Där cyklar han iväg och jag lunkar vidare
Ja,där cyklar han iväg.
Jag hörde en röst bakom min rygg där jag stod vid vägkanten, men kände först inte igen rösten och trodde det var en främling. Men han visste ju mitt namn! Vände mig om och kände igen.
Sommaren 1957 stod han utanför huset där jag bodde, och väntade på sin mamma som var inne i huset och handlade. "Hej, jag heter Jan", sa jag. "Vad heter du?" "Gunnar", sa han. "Ska vi leka", sa jag. Sedan lekte vi i flera år. Så småningom blev vi vuxna och tappade nästan kontakten
Fortsätter att gå, sökande efter motiv. Men först pratade vi en lång stund. Till och med lång, lång stund, tror jag.
Fotografen kan inte bestämma sig för färg eller svartvitt.
Motiven gömmer sig
Bättre i färg?
Jag har nog inte rätt tålamod för fåglar!
Får väl försöka fota hus då!
Nähä, inte så bra det heller.
Eller stapla moln!
Nja...
Men träden sviker aldrig.
De är mina trofasta vänner.
Visst känns det som allt gått för fort eller..
Var har du tagit dessa mysiga bilder
Undrar
Gun-Inger