Jag tänkte ta en lite kort promenad idag, men tji fick jag.
Jag var lite trött trodde jag, kände mig så,men jag tänkte att en liten promenad ska jag väl ta iallafall. Eller snarare: det sköna ljusa ljuset ute drog ut mig. Jag gick en bit och ingen väg därhemma kändes längre lockande, så mina steg styrde mig upp på pendeltågsperrongen.
Att det var rätt förstod jag när ljuset på perrongen mötte mig.
Jag lät slumpen styra och första tåget som kom var södergående, så då fick det bli så. jag hoppade på...
...och plötsligt gick jag där jag aldrig gått förut
Jag följde efter grabbarna för de verkade veta vart man skulle gå.
Himlen var lite dramatisk, så jag snodde en bit av den till bloggen
Och så var jag på okänd mark och när jag gick där fick jag den sköna känslan av inte veta riktigt var jag var och vart jag skulle gå, men utan att vara vilsen. Speciellt skönt var det efter att jag förra våren kunde bli vilsen när- och varsomhelst.
Bilden är tagen lite i en stil jag kört med den här våren, hus (och annat) fotograferade med ett naturligt filter av nerhängande kala grenar.
Det får jag ofta när jag ger mig iväg från huset.
Ha det gott
Gun-Inger