När det blev lite tufft, men jag kämpade på, så blev det faktiskt nåt ändå.

Rubriken  får tolkas bokstavligt eller bildligt , allt efter tycke och smak , associationer, fantasi eller känslor. Eller så tittar ni bara på bilderna, eller läser ni texten. Det finns nog många olika sätt att läsa ett blogginlägg. Om ni missförstår är det bara er  egen tolkning, jag är inte alltid så exakt i formuleringarna utan är ibland med flit lite luddigt svävande för att lämna resten åt läsaren. Det finns ju bilder också. Blir kanske mer spännande också.

Den här gången var det motljuset som var tufft, som jag som fotograf  måste kämpa emot. Både jag och kameran måste kisa för att se något.

Av skuggorna kan ni ana var solen finns. Det gamla rådet att ha solen i ryggen var puts väck.

Jag smög längs väggen för att nyttja väggen som solljusskydd. På köpet hittade jag motiv som jag kunde locka fram ur mörkret, när jag kom hem. Utan så mycket folk hade jag  nog inte försökt.

Det är människorna  som skapar bilden.

Sen fick jag den galna idén att fånga in solen. Bildmässigt alltså.

Med hjälp av två hus gick det. Det var också här det blev meningsfullt att ha färg i bilden,

Speglingar, himmel och träd, hus, reflexer och folk. Bättre och bättre, bild för bild?

På väg hem.

Alexander på väg hem med matte. Hon skaffade honom när hon  blev änka för tio år sedan. I färg var bilden helt hopplös. Så nu vet ni det.

En slutbild får det bli också.  Den var över från en annan dag och behövde användas.

Slutet gott, allting gott, som det hette i barndomens sagor.