Det var en dag med diffust ljus

Jag gick mestadels ensam där jag gick, inga andra flanörer syntes till. Kanske var det arbetsdag, kanske var det söndagsmorgon, kanske var det skidor på TV, vad  vet jag, jag gick där jag gick och grunnade på det besvärliga ljuset, diffust och motljus på en gång, nästan inga kontraster alls, och jag som nyss blivit bortskämd med den magnifika solnedgången över Riddarfjärden och  Södermalm.

Hur diametralt olika kan det inte bli och hur olika måste man inte söka ljuset, motiven och bilderna. Dessutom hade jag bytt  miljö. Det var bara att försöka programmera om bildseendet  i skallen.

.

Jag befann mig på Järvafältet, grönområdet  som en gång i tiden var militärt övningsområde, men nu är en grön lunga i storstadens närhet, en hotad sådan när storstaden växer. Där jag står när jag tar bilden har jag en gång i tiden sprungit förbi med full stridspackning när vi skulle springa två mil på tid.

Kan man ana att det går en 6-filig motorväg mellan mig och den röda byggnaden på höjden.

Byggnaden och kraftledningsstolpen var två av de ingredienser som räddade bilden i gråvädret, när inte grönytorna var tillräckligt photogénique i sig själva.

Tittade jag åt andra hållet, ändrades vyn raskt.

Ännu mer lär vyn ändras när den nya förbifarten förbi Stockholm börjar byggas. Det är här som avgreningen ska ske om jag fattat saken rätt.

På ungefär samma plats (var tvungen att hoppa över ett dike först) sänkte jag kameran neråt för att hitta ännu en bild av gräsytan.

Det gick an att fotografera gräset ihop med andra rekvisita: lador, kraftledningar, is och andra förskönande (?) objekt.  Men knappast solo.

Här hade jag fyra bilder till från samma promenad, men beslöt att dela upp inlägget på två. Det kommer alltså en del två (tror jag om jag hittar orden).

Varför då? Jag gillar helt enkelt  inte för långa inlägg som inte lyckas hålla intresset uppe hos vare sig skribent eller läsare, och här händer det ju egentligen ingenting. Det blir en annan sak när det finns en  verklig berättelse som håller ihop. Sådana följetonger har jag också gjort.

.