fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Efteråt eller bara en fortsättning på ett annat berg

Jag hade lämnat höjderna i Mosebacke Monarki bakom mig och återvänt till fosterlandet igen, utan passkontroll. Det är skönt med den rörliga friheten, även om den begränsas i de här trakterna av byggen, byggen och byggen samt ytterligare några avspärrningar och Umleitungen. För att inte tala om snö, is och modd.

En barndomsvy, men då fanns en trätrappa här som man kunde krypa in under, i alla fall om man var i småpojksstorlek. Även hundarna gillade att krypa in här. Det var väl något med doften.

Trädet vid Pustegränd, än en gång (har fotat och visat det förr) men nu i dagsljus. Den duger som motiv även då.

Dessutom ger ju bilden en liten glutt ner mot Slussen.

Även här förvarar bilägarna sin egendom under mjuka vita täcken.

.

Där jag gick i skumrasket för några dagar sedan

En tanke med att fortsätta promenaden hit (egentligen hade jag väl promenerat nog redan och mer än jag tänkt mig) var att återvända, inte till brottsplatsen, men till fotomiljön där jag tog några hyfsade bilder i halvmörkret några dagar tidigare. Jag var helt enkelt nyfiken på hur det skulle  vara utan skuggornas döljande dunkel. Dessutom måste jag ha något att dämpa bloggens glupande aptit med.

Alltså gick jag in i gyttret av hus med olika ålder och sökte dagsljusvinklar. Det är ju inte säkert att det som fungerar på kvällen fungerar på dagen. Däremot behövde jag inte bekymra mig för var solen stod, för den hade gömt sig  bortom det kompakta molntäcket.

Helt annorlunda än att fota om aftonen, alltså. Men det gick ju att finna motiv och vinklar nu med. Snön, från vitaste vitt till skitigaste  gråbrunt ,  fick stå för nyanserna och kontrasterna

Ungefär samma vy som ovan.

I porten till vänster i bilden bodde en kille, något äldre än jag  (Nu talar vi 50-tal). Vi lekte några enstaka gånger, och en gång fick jag följa honom in. De hade piano. Det var nog första gången jag såg  ett livs levande piano. Långt senare såg jag honom på TV, men då spelade han något annat.

Den här vyn såg ganska tam ut i dagsljus, medan skymning och gatljus gjorde den spännande.

Bilen därnere hade uppenbara svårigheter att ta sig därifrån. Föraren hade behövt en kurs  i halkkörning.

Av spåren att döma var det andra som behärskade tekniken bättre.

Slut för den här gången!

-

Inlagt 2015-02-05 12:34 | Läst 962 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Man kan konstatera att det rätt backigt på söder med pucklar och annat men det är roligt att fotopromenera där!
Ser att du har hållit dig till den smala vägen, bra gjort!/ Björn T