Glömda långkalsonger och en halshuggen kung
Det var ingen som såg så mycket av vad som hände där i mörkret, och jag själv minst av alla och ändå var det mitt fel. Ja inte långkalsongerna , men halshuggningen kan jag inte svära mig fri ifrån.
Det var den där aftonen som var aftonen före Lucia och skymningen var så magnifik. Jag såg blänket i sockeln. I mörkret observerade jag inte att jag siktade fel, så att kungen förlorade huvudet.
Tittade jag åt andra hållet erinrade jag mig en kall natt en nyårshelg för 45 år sedan.
Då som nu stod här en ensam soldat och vaktade slottet, men då var det kallare. Själv låg jag på en brits på andra sidan slottet och halvslumrade. Patrullchef hette det visst. De enda kontaktmöjligheten för vakten på andra sidan var en liten tryckknapp, och tydligen använde han knappen för ringklockan hos mig ringde. Raskt på fötter, jag och två killar, ut i mörkret och springa runt slottet, någon inre genväg som var öppen fanns inte.
Killen frös! Han hade inte klätt på sig ordentligt.
Så här skulle bilden också kunna se ut.