Olika mycket började jag fundera på där jag gick...

... eller kanske var det bara ett ögonblickets infall.

Jag hade varit på sjukhuset och tog en promenad i stället för att kliva direkt på bussen hemåt, gick över bron med fyra brusande filer , och vek raskt av gångbanan när bron  slutade, bort från  bullret och och längs ett spår i gräset upptrampat av människor som gått en genväg. Då borde jag också kunna gå där.

Det kunde jag, passerade en tjej som var ett hunddagis och gick på måfå upp för en sluttning  i den  glesa  skogen. Plötsligt stack ett hus upp mellan träden. Lite blekrött föreföll det mig och då  dök tanken upp i huvudet: "olika mycket". Fråga mig inte varifrån den kom.

Hur olika  röda kan tegelröda hus vara?

Hur mycket färg?

Så jag tog en bild av huset, som jag såg det, så som det stack upp ur vegetationen.

Risigt och allt. Ingen skön-bild, men en intrycksbild. Och den bar med sig "olika mycket"

MERA

Jag tog mig ut ur riset jag trasslat in mig i för att få den rätta risigheten på  röda hus-bilden och upptäckte mera. Mer grönt här än det röda i förra bilden. Här börjar logiken  kanske brista?

Men det handlar ju inte om  logik utan om vad jag upplevde när jag gick där, synintrycken, känslan och vad de matade logiken med.

GANSKA LITE

Så då var det helt naturligt att jag gick upp till vattentornet för att  komplettera olika mycket med ganska lite. Närmare än så här kom jag inte, för det fanns förbud och stängsel runt tornet.

GANSKA MYCKET

Nu var jag i farten så när jag kommit över kullens krön brakade det loss.

Kanske blev det ett sagoland, en scen ur sagans värld  där strax huvudpersonerna rider in från varsitt håll därnere. Kanske är det bara en förstärkt upplevelse av vad jag upplevde  när jag kom över krönet och en okänd värld öppnade sig.

Eller kan det vara en besvikelse över att jag inte  hittade några motiv, så jag var tvungen att skapa dem själv och kunde gå i min egen fantasivärld.

mm

INGEN FÄRG ALLS.

Även i svartvitt blev det en tom scen.

Eller kanske ett skönt landskap, avskalat all missprydande färg, så vi kan njuta av de sanna formerna.

Och vad hade jag för häftig kamera med mig? En kompakt som ryms i jackfickan.

mm

.