Efter Edsvik, där vägarna var okända och ljuset motarbetade mig.

Efter mitt besök  på  Edsvik, skulle jag ta mig därifrån också.

Jag valde att gå därifrån på okända vägar,  där till att börja med  solen var besvärande både för mig och kameran. Den lyste oss rakt i ögonen, och det  hjälpte inte att jag blundade, jag såg inte bättre för det.

.

Det var i alla fall populärt med  med kraftledningar här.

Som ljuset föll just här fick det bli  motljusbilder, men när jag hann ifatt damen på bilden  blev det samtal också.

Hon hade  bott här i 43 år, till en början ganska lantligt, men nu nästan i en motorvägskorsning.

Efter att ha rundat ett hörn i terrängen kände  jag igen mig, men från  alldeles fel håll.

Det fordrades lite omkalibrering av hjärnan, för att få bitarna på plats. Därnere har jag ofta  kört, men då ser man bara bilar och betong, men ingen omgivning.

Jag, damen och hennes hund vände ryggen åt trafikapparaten och gick vidare. Då vände  vi ryggen åt motljuset och det gick att plåta i färg igen.

.

Vandrade vidare till okända marker, det finns mycket i kommunen jag bor i  som jag inte  utforskat än.

Vatten, t.ex.