Uppe på taket är det ju bra om man kan ta sig ner igen.
Då är det bara att leta rätt på vägen ut, och allt blått gjorde det till en bild.
Ja, jag har ju inte setat däruppe hela natten i kylan i sinnevärlden, men så kan det ju bli med små korta bloggföljetonger att det kommer annat emellan och kontinuiteten bryts, men kanske är det bara bloggaren själv som märker det.
Men låt oss ta oss ner från den obsoleta mässans öde parkeringstak och titta vad som händer därnere i dagens verklighet (som redan blivit gammal den med, för det är ett par dagar sedan jag tog bilderna).
På vägen ner gav de röda nyanserna bilden.
Sedan tvättade jag färgseendet rent med en svartvit bild.
Men när fotografen mötte solen tog han fram färgseendet igen, och det var ju det vidvinkligaste han hade som satt på kameran. Bara för att testa alltså.
Det är de konstigaste bilderna som sticker ut, och antingen blir de lyckade, eller platt fall.
.
Vackra höstfärger, sa hon som kom med barnvagnen därborta. Jag kunde bara hålla med. Hon var inte så långt bort som det ser ut, vidvinkeln gör ju avståndet mellan människorna större, om man inte kryper intill.
Tåget kommer. "Sollentuna nästa!" Och solen tittar in mellan betongen.
Stämningsljus i betongen.
Onödigt banalt effektsökeri kanske, men färggrant var det.
Och något ska man ju sluta med.
Hoppas ni alla får en trevlig torsdag! Själv ska jag ha frukost. Man blir hungrig av att blogga.
Snyggt!
Ha en riktigt skön dag!