Breda bilder eller vidgat blickfång?
Jag fick lust idag köra lite vidvinklat idag, oavsett om det passade sig eller ej. Jag får sådana ifall ibland, att göra "fel" med flit när jag fotograferar. Om inte annat får ju det fotografiska ögat sig en träning, blir det något bra på kuppen, ser jag det som en bonus. Dessutom får jag ju något att skriva om, och jag ska inte sticka under stol med att nöjet att skriva är väl så stor morot och drivkraft som själva fotandet.
Kanske var jag också lite trött och småsur, så jag behövde röra på mig.
Vidgat blickfång? Jag satte på det vidvinkligaste jag har på min m4/3-kamera och gick ut mot det störande motljuset. Ja jag valde dessutom att gå mot solen, och inte med solen i ryggen, bara för att göra det lite jävligare.
Jag började med vägen ut i stora världen hemifrån mig, och lät kameran peka lite neråt för att ducka för solen.
Motljus: JA, Höga kontraster :JA, Teckning i de mörka partierna: NEJ, låt det gro igen!
En annan vinkel, annan vy, annat ljus, så jag gjorde den ljus.
Sedan gav jag mig i klinch med solen, även om jag nyttjade ett träd-filter.
Och jag fortsatte på den linjen.
Men jag ville inte bara ha ett träd och en sol i bilden, utan fyllde på med lite mer, runt omkring, det var ju det som var tanken att utforska med den breda vinkeln.
Hur långt kunde jag tänja gränserna?
Och hur mycket sol kunde jag (objektivet) tolerera?
Här var väl tanken att låta trädet avgränsa två bildfält. Förutom då att det fanns färggranna löv ...
.
Här valde jag att låta fotografen bli huvudmotiv, och vi låter honom stå där med solen i ryggen, tills fortsättningen kommer.
.
