Början på en liten tripp, som gick felfritt den här gången

Ofta  när jag  fotograferar går jag bara ut genom dörren och så blir det vad det blir, men ibland  har jag faktiskt en idé  eller en tanke eller till och med ett mål. Det hade jag idag, men först måste jag till startpunkten, som ju nu faktiskt blivit en startpunkt och inte bara en tänkt sådan.

Jag talar om tvärbanan, som går genom tre kommuner vars namn börjar på S, och eftersom jag startade hemifrån Sollentuna avverkade jag fyra  S  idag, ett sådant ess var jag.  Mina tidigare försök hade delvis misslyckats på grund av snö, åska, elektronikfel, trafikstörningar  och annat elände, men idag gick det bättre.

Men först skulle jag ta mig till startpunkten, Solna Station.

I rulltrappan.

Jag börjar med en färgbild för syns skull, men  fortsätter utan färg, för jag tycker det gör sig bättre med det ljus och de motiv jag snubblade på..

På väg ut.

Här mötte jag motljuset och det var det som fick mig att sluta tänka i färg. Att jag tänkt rätt besannades när jag kom hem och satt med bilderna i Lightroom. Stämningen blev fel  i färg.

Ja, gångtunnlar gillar jag ju.

Gångtunnlar  med magiskt ljus är  ännu bättre.

Mäktiga monokroma moln. Det vore fel att slösa med färg här, tycker jag.

Svartvita kontraster, bara att mumsa i sig när man går där med kameran.

På väg upp till spårvägshållplatsen.

Tag plats!

Jag åkte bara en station. Det ingick i planen. Stop-and-go. Det var ju bara tio minuter mellan tågen, på den tiden ska man väl hinna  ta en bild?

Här var det så blått så bilden måste vara i färg, speciellt som det var det blå  i sig som jag såg som motivet.

Det fanns medmänniskor där, som också väntade.

Jag hann med att förklara varför det heter brittsommar för mannen som stod där, för britt-sommar var vi båda eniga om att det var. Jag  hann också förklara varför vi har skottår. Han var orolig  för att inte hinna i tid, för han visste inte vart han skulle. Han skulle söka jobb och hade ett tidningsurklipp som enda meritförteckning.

Fortsättning följer...