Mitt spretiga sökande efter stadens själ tar sig blandade uttryck

Kanske är det sökandet jag gillar bäst, när jag hittat vad jag ska göra/hur jag ska bära mig åt avtar intresset, och det gäller inte bara "stadens själ" utan även mitt fotograferande i allmänhet. Att formulera ett projekt, som jag förstått att många gillar, passar inte alls mig. Att starta något  är jag urusel på, likaså att avsluta/bli färdig med  något Däremot kan jag göra mycket av det däremellan, ja till och med slita ut mig  fullständigt, och det har jag gjort alldeles för många gånger, för att upprepa  igen, nu  när jag är medveten om  att det är så jag fungerar.

Men sökandet gillar jag, inte bara i fotograferandet. När nyfikenheten avtar svalnar också motiveringen. Därför är det bra att inte  ha några mål.

Jag spankulerar, strosar, strövar, irrar med min kamera i godan ro och mår bra.

Detta  med stadens själ är ju något ganska diffust, och riktigt vad jag menar med det vet jag inte, men det kanske ligger i sakens natur än så länge. Att gå runt med kameran tror jag är ett sätt,  men inte det hela. Vad det är kanske visar sig  med tiden. Om inte  så har jag säkert varit förnöjd längs vägen, den  krokiga, förvirrade, men ack så lockande.

En fråga är var och hur jag ska söka, en annan fråga handlar om bildernas uttryck, och i båda fallen handlar det om ett sökande, kanske inte efter sanningen, för den är jag inte säker på att den finns.

Kanske är det här något som passar mitt sätt att fotografera, något som jag kunde ha satt som rubrik på mitt fotande långt tidigare.

Det ska bli roligt att se hur spretigt det kan bli.

.

2014-09-09 20:13   Ewa Kirjavainen

Sista spretar åt mitt håll, gillar den mycket!
Ha det!
ewa

Besvara

Svar från janolof 2014-09-10 20:21

Tack Ewa, jaf har det ;)

Svara