Dagen då allt ändrades
Klockan visade 6.06 och jag hade vaknat, inte av klockan utan av smällen och blixten ovan mitt huvud, kändes det som. Ute regnade det. Rejält. Lite brandröksdoft trängde in, det var medan skogsbranden pågick som värst. Sirener hördes i fjärran. Sedan dess saknar jag bredband, först för att det var utslaget, nu mest för att jag inte brytt mig om att återställa det, likt en missbrukare som håller sig på avstånd från det lockande, för att undvika återfall. Alltså har jag inte heller bloggat.
Men nu har det gått en månad eller mer och idag har jag smugit iväg till en av bibliotekets gratisdatorer, och full av ord är jag, en del kanske kaotiska en del välstrukturerade, dessutom en hel del kanske bortglömda. Skrivklåda kanske jag har också, vet inte riktigt än, måste ju pröva först för att veta, veta om orden räcker till och lusten består.
Avhållsam har jag varit när det gäller fotograferandet också, jag har inte varit ute och gått med kameran någonting, jag vill vara fri när jag går och det är befriande, annat händer i stället, kanske växer texter fram, eller ett nytt välbefinnande. Enstaka bilder har det blivit när jag sett något genom fönstret och kameran befunnit sig i närheten. Små intryck alltså.
Var har jag då befunnit mig under den här tiden? I främmande städer, i nutid, i lera och snusk, på medeltiden, omtumlande och omskakande, på det grymma och mörka 1300-talet, med våld, övergrepp, nöd och hunger, krig i religionens namn...
...och det ruskiga är att man nu kan se sig om i världen och se liknande saker utspela sig.
Hälsningar Lena
Ha det fint!! //Peter
Du missar väl inte Dagnys i september :-)
Tillbaka, men sparsamt till att börja med...