fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Vldmr

Det började nog redan för sju år sedan, boken är tryckt 1907, men före det visste jag ingenting, i alla fall nästan ingenting. Om det var jag eller dottern som köpte boken kommer jag inte ihåg, vi brukade sticka till varandra böcker, "den här tycker jag du borde läsa" eller "den här tror jag du skulle gilla" och inte  alltid hamnade boken i rätt bokhylla efteråt.

Greve Dracula hade jag ju hört talas om, ett blodsugande monster som föddes i en irländsk författares huvud och förekom i skräckfilmer, men mycket mer visste jag inte. Skräck, vare sig i bio- eller bokform, har aldrig  lockat eller tilltalat mig. Men då för sju år sedan, i boken, dök den "riktige" Dracula upp, inte som monster, men som historisk figur, och likaså ordet dracula  som rumänskt diminutiv av drake, den lilla draken, lille Vlad, vars far var ledare av drakorden.

Och där har vi namnet Vlad. Inte så svårt att gissa  att det är släkt med det slaviska Vladimir. Och så gick åren, uppenbarligen sju i detta fall. Fast jag fick ju med mig lille Draculas tillnamn som vuxen: Vlad Tepes, Vlad  Pålstörtaren efter sitt sätt att avliva fiender, att trä upp dem på en påle, ett sätt som han inte var ensam om, Peter Englund nämner t.ex.  pålstörtning i sin  bok om  Poltava.

Vlad, Vladimir, Valdemar...

Med tiden kunde jag inte undgå att notera och undra över likheten med  det nordiska Valdemar, det är ju samma följd av konsonanter i namnen,  v, l,d,m,r, men med olika vokaler. Eftersom  vokalerna ofta varit underordnade konsonanterna  i språkutveckligen, drog jag slutsatsen att Valdemar och  Vladimir är släkt med varandra. Med mitt nordeuropeiska perspektiv gissade jag  (jag är ju inte språkvetare för fem öre) att Valdemar var ursprunget, men si, vad fel jag hade. Jag bytte läsfåtölj och satte mig  intill bokhyllan  invid Nationalencyklopedins band 19 och där fann jag:

Valdemar, nordisk ombildning  (dansk) av det slaviska Vladimir.

Valdemar, då är vi ju inne på svensk  historia, i alla fall för mig dom läste historia på den tiden man fick lära sig om Valdemar Atterdag, som brandskattade Visby och även var far till Kung  Byxlös och troligen kom  namnet Vladimir/Valdemar till Norden med Atterdags förfäder (ryska furstar med namnet Vladimir). Och därmed kunde jag  avfärda  idèn om  att Valter också hade med  saken att göra.

Bilderna har förstås inte heller något med saken att göra


Vladimir,  Vlad Tepes, Valdemar Atterdag :v l d m r är det en konsonant-rad  som kan förknippas  med ondska? Vi har ju också Voldemort i Harry Potter som passar in i mönstret, och där finns ju  även  -mort på slutet som kan  ge tankar om död.

Nej nu tror jag att  jag  stänger butiken  och går hem.

Boken då, den det började med?  Elizabeth Kostova: Historikern

.

Inlagt 2014-08-05 13:04 | Läst 1396 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Intressant och allmänbildade, det behövs alltid.
Läste föresten apropå minnen att minnet inte alls blir sämre med ålder, men att det fungerar annorlunda. När man är yngre kan man ta in en massa information där man glömmer det mesta ganska snabbt, det är därför vi har så få minnen av vår barndom. Processhastigheten är inte anpassad till lagringsmediet så att säga. När vi blir äldre anpassar vi hastigheten mellan processorn och hårddisken bättre så att säga.

Fint uppe runt Skinnarviksberget!
-affe
Intressant läsning om vissa konsonanters eventuella koppling till ondska och andra hemskheter. Vad betyder FÖK förresten?
Svar från janolof 2014-08-06 18:03
Fök? Ingen aning!