Är det den här vägen jag ska vandra?
Fotografiskt sett, alltså. Att jag gick där var det ju inget snack om.
En väg som är svartvit och kvadratisk?
Egentligen är det ju två skillnader mot mitt vanliga sätt att fotografera, färg och rektanglar. Eller är det så? Det är nog bara den skillnaden gentemot hur bilderna ser ut, när de är färdiga. De bilder som blir svartvita, blir det i datorn. Men kvadratiska har de här bilderna blivit redan i kameran, och kvadraten syns i sökaren.
Så det handlar nog mest om den kvadratiska bildens komposition.
En sak jag redan anat är att det finns många motiv som egentligen är kvadratiska till sin natur, men som jag traditionellt försökt tvinga på et avlångt format. Kanske mår de bättre av att inneslutas i en kvadrat.
Det öppna landskapet är som gjort för liggande rektanglar. Vad händer om jag försöker stoppa in det i kvadratens form? Jag får titta efter andra saker än utsträcktheten, former t.ex. Och i svartvitt är ju inte färgen till någon hjälp. Å andra sidan drar den inte till sig onödig uppmärksamhet heller.
.
Det här trädmotivet kändes kvadratiskt, när jag hade hjälp av kvadratisk sökare i kameran
Kvadraturen begränsar synfältet, färgen är borta, alltså får man koncentrera sig på något annat.
.
Grusväg, cykel, vårsol, svartvitt. Jag hörde hjulens knastrande bakom mig och stannade så att skuggorna skulle komma med i bilden. Om inte cyklisten sett så modern ut, kanske vi kunnat känna oss flyttade bakåt i tiden.
Vårens ljus i svartvitt.
Återigen, form utan färg.
Åsa-Nisse, var inte han smålänning? I så fall dyker han inte upp här;)
Det var ett tag sedan jag såg en riktig grusväg. :)
-affe
Tack/J-O
Påminner om min barndoms vägar mot Molnby och runt Lindholmen, du vet vart det är. :)
-affe
Den första bilden lockar att krypa in i.