Platsen där det inte fanns några motiv , eller: "den deppige fotografen, en uppföljare".

Efter att i det  förra gnälliga  inlägget ha odugligförklarat mig som fotograf och utgjutit mig över motivens oduglighet återvänder jag i det här inlägget till samma plats, motiv och tillfälle.  Det som hände var nog att jag hade fotolust och även förväntningar på den plats jag stannade vid, förväntningar som byggde på tidigare besök. Jag hade dessutom bestämt mig för att köra med 9 mm brännvidd på min m4/3-kamera,  ekvivalent med 18 mm på fullformat. Rejäl vidvinkel alltså. Som en liten utmaning, kanske? Eller vansinnigt?

Får skylla mig själv alltså. Och börjar inlägget med en mer kvadratisk bild, enligt läsartips.

Jag var ju nere vid sjön, så då ska det väl vara en bryggbild också.

Något säger mig att det var både litehögvatten och icke-säsong.

Den dansande moroten?

Nej, det är faktiskt en runsten.

Jag gick över vägen och över åkrarna , upp mot skogskanten.

Något ser ut att gömma sig bakom buskarna.

Nämen, titta ett hus. Jag har en gång tagit reda på husets historia, men den har jag glömt bort.

Efter det var det bara att återvända till bilen.