Vem var Knut? Och Johannes? Han på skäret? En stadspromenad väcker associationer. Och bilder förstås.

Jag  passade på igår och tog en stadspromenad igår, när jag ändå hade ett ärende till densamma. Staden alltså, min barndomsstad, där jag är uppväxt, men som  ändå innehåller för mig svarta fläckar, ej utforskade. Den är så stor, och större har den blivit, och det är ju drygt 30 år sedan jag bodde där. Tiden går, men minnena består. Nej inte ens det, minnena falnar och faller in i ett grått töcken och en del kan man inte dra fram ur dunklet , ens med tång.

Knut, till exempel, vem var det? Har jag stött på honom förut?

Lite efterforskning gav resultat, han var mannen bakom Brunkebergstunneln och  Katarinahissen. Men han hann också med att vara direktör för Argentinska republikens ingenjörkår. Som ingenjör på den tiden hade han en militär utbildning, från Krigshögskolan på Marieberg, samma Marieberg som där dagens tidningsskrapor ligger.

Tänk vad man kan lära sig av en promenad. Undrar hur snabbt jag har glömt det igen. Men skylten kommer jag nog att komma ihåg längre, så undrar jag kan jag alltid gå tillbaks för att se vad han hette.

Skylten sitter alltså ovanför ingången till Brunkebergstunneln, denna bekväma genväg genom åsen. Men jag tog trapporna upp i stället.

Då hamnade jag hos Johannes i stället. Två Johannes syns på bilden. kyrkan och brandstationen. Två räddare i nöden, eller?

Ja, jag vet att kyrktornet är avklippt i toppen. Vi får skylla det på fotografen.

Det här är en  plats som jag undvek på den tiden jag var  stockholmare, antingen gick eller cyklade jag runt eller under höjden där kyrkan och brandstationen ligger. Åsen var mest ett kommunikationshinder. Det var alltså lite upptäckarkänsla när jag hamnade där  igår.

Men vem var Johannes? Lustigt nog var min första association enslingen på skäret, ett populärt radionöje på den tiden och där var det väl stig Järrel som gestaltade enslingen Johannes? Vad gäller kyrkan och därmed församling och stadsdel får vi väl söka en biblisk bakgrund. Döparen eller apostleln?

Vårsol. Och det var runt lunchtid.

Medljus, mot trappan.

Motljus, från trappan.

.

Sedan gjorde jag som i skogen, fotograferade rakt genom trädens grenverk, innan löven kommit på plats och skymmer sikten. Kan man kanske kalla det för ett uttryck.

En lugn oas var det i alla fall där uppe runt kyrkan.

.

2014-03-13 15:58   canic

Roande gångtur. Vill ju inte vara någon wisserbesser men jag hävdar att de är det vita på kartor och sjökort som är outforskade...

Besvara

Svar från janolof 2014-03-13 16:12

Vita fläckar på kartan, svarta hål i det egna medvetandet

Svara

canic 2014-03-13 16:16

Du hittar alltid en förklaring... ;-)

Svara

2014-03-13 17:43   Annelie Worgard

Vita hål för somliga....men inte för alla :)
Här knegade jag fram o tillbakla i typ 15 år, då jag hade min arbetsplats nedanför kyrkan på Birger Jarlsgatan...sen ocså hade en farbror som var brandkapten på Johannes ....men det var typ100 år sen.

Besvara

Svar från janolof 2014-03-13 18:11

Då är du mer välbevandrad här ;)

Svara

2014-03-13 20:18   begust

Det blev en lärorik promenad för mig
Tackar

Besvara

Svar från janolof 2014-03-13 20:31

Så mycket visdom var det väl inte ;)

Svara

2014-03-14 05:34   EGW

Det är fridfullt och vackert runt Johannes kyrka. Från brandstationen har jag ett kul barndomsminne. Min skolklass var inbjuden dit på studiebesök. Det var på gamla folkskolans tid, och jag tror att vi gick i någon av de lägsta klasserna. Det var spännande som bara den att se en brandstation, och grabbarna som visade oss runt var väldigt bussiga och trevliga.

Besvara