fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Jag hade ett ärende till stan och på köpet blev det bilder i vårsolen

När jag var klar med mitt ärende klev jag ut på gatan och skulle ta en bild av ljuset och skuggorna, men då klev ytterligare en man ut på gatan, så då blev det som det blev.

Alltså fick jag ta en bild till

Sedan gick jag till höger och då hamnade jag mitt i smeten och den begynnande lunchrusningen.

Om jag inte hade gjort bilden svartvit, hade den blivit oerhört rörig. Det räcker med det som är.

Men när jag gick närmare och begränsade utsnittet något, tyckte jag att bilden tålde mera färg.

Det här är ju något helt annat än att fotografera skogsstigar som försvinner bakom kröken. Det känns som att det snarast handlar om hur mycket man kan trycka in i bilden, innan det totala kaoset bryter ut.

Men även här kanske det gäller att fånga de rörliga figurerna i rätt ögonblick., och att placera dem på rätt plats i bilden, eller åtminstone tillräckligt bra. Mer tur än skicklighet?

Efter den här snabba turen tvärs över torget hade jag fått nog av röran och drog...

... vidare mot Sergelgatan, där jag på sätt och vis började min fotografiska bana, som en trettonåring som just vunnit en kamera och tog sina första bilder här.

Här flydde jag ner i tunnelbanan, undan det förvirrande vimlet som skymde alla motiv, vyer och bilder. Väl nere ipå perrongen gick jag bara den framåt och brydde mig inte om något av de tvenne tåg som kom, ett i vardera riktningen, och gick åter upp i ljuset i stationens andra ände.

Där fanns en rulltrappa.