En måndag som inte är som en annan måndag fick mig ut att spana i morse (Eller var det förmiddag?)
En måndag som är som en söndag, röd i allmanackan alltså, lockade ut mig på spaning efter den helg som flytt, eftersom många tagit ut svängarna redan i går. Jag hörde de överblivna smällarna från nyår bli förbrukade i går afton Det var pang både här och där och pang-pang också. Jag fann både folktomhet och efterlämnade rester.
Förstås hade jag kameran med.
Nästa bild är en misslyckad bild. Det satt en fågel i trädet och jag såg den genom gatlyktan men den finken hade inte tålamod att vänta tills jag tryckte på avtryckaren-
Nu blev det en livlös bild.
I centrum var det ganska så tomt.
En enda sms-are.
Vem har sagt att verkligheten inte kan vara färglös?.
En färgbild där färgmättnaden är kraftigt förstärkt.
Kanske var det den färglösa färglösheten som fick mig att spana efter färg, sådan man ser på långt håll för att den lyser av signalfärg.
De orkade inte fram till papperskorgen.
Inte den heller.
Men här var det inte falskt larm.
Äkta vara, den hör hemma där.
.
Så hamnade jag vid Edsviken igen.
Också något som hamnat fel.
För att utplåna den sorgliga synen i förra bilden tittade jag åt ett annat håll.
Spanade ner i en vattenpöl.
.
Avslutar med en vattenpöl till.
.