Fortsatt Luciasök, nya spår, fotografen och musiken, och?
Gårdagens, luciadagens, promenad spårade ju ur, redan från första början, eftersom min stop-and-go-trip med den nya spårvägen omintetgjordes av signalleverantörens tilkortakommanden. I stället blev det en långpromenad och det är ju inte heller fy skam, ur promenadsynpunkt sett.
I mitt förra blogginlägg hade jag hamnat vid en liten sjö, Lillsjön i Bromma. Där var ljuset vackert och jag fick nöja mig med det i brist på spårvagnar. Kanske ett bra substitut.
Medan jag gick rullade intrycken in och passerade tankarna revy i skallen. Jag började tänka på musik och fotografering, eftersom Affe tagit upp det temat i bloggen, och tänkvärda teman kan sätta fart på min hjärna också. Men raskt upptäckte jag olikheterna i våra resonemang, eftersom han utgick ifrån det skapande perspektivet i musiken, och jag ifrån det lyssnande perspektivet, eftersom jag aldrig utövat musik. Musik, jämte träslöjd, betraktade jag som de absolut tråkigaste (och onödigaste) under skoltiden, åtminstone till högstadiet, då musiklektionerna övergick till att handla om musikhistoria.
Eftersom himlen och molnen var livfull fortsatte jag med att fånga tecknen i skyn, precis som jag gjort på Solnasidan av vattnet, i förra inlägget.
Jag upptäckte också en skillnad i musikpreferens, när jag gick in på deYoutube-länkar Affe och andra lagt upp. Det var 70-talsmusik, och då hade jag för ett tag sedan lämnat tonåren och grottade ner mig i studierna, så det var okänd musik för mig, och ganska tråkig att lyssna på tyckte jag nu. Däremot kan jag förstå att man kan uppskatta den om man själv spelat något liknande, för själva hantverket.
Där fann jag en liknelse med fotograferingen. Det finns tekniskt sett bra bilder, som jag inte förstår att uppskatta som bilder, pga. motiv eller maner. Däremot kan jag beundra den tekniska skickligheten, men hur intressant är det, när en känsla saknas som kan attrahera mig?
Ligger och vilar efter ett långt och strävsamt liv.
På samma sätt är mina bilder ointressanta för många människor, alldeles oavsett om det är "bra" bilder eller ej. Om det sedan är eget tyckande eller inlärt beteende är en annan sak.
Det gäller att hela tiden ha korpgluggarna öppna när man går där med kameran...
Jag tror också att en del av resonemanget tangerar detta med personlighetstyper, om man är introvert eller extrovert, om man får sin drivkratft utifrån eller inifrån, om man hellre lyssnar eller hellre spelar, men utan då ett dra parallellerna för långt. Jag reagerar ofta när någon säger något i stil med att "på torsdag ska jag fotografera det och det..." Hur kan de veta det? Hur vet de redan nu att de vill fota då, och hur vet de redan nu vad de kommer att hitta då.
.
Det kan vara ett slitsamt göra att Fotografera, åtminstone för fötterna.
Min uppväxt präglades av klassisk musik, min far lyssnade mycket på det i radio när tillfälle gavs, och när vi skaffat grammofon var det klassisk musik jag hörde i bakgrunden när jag satt och läste, läxor eller annat. Vi bodde ju i en enrummare hela min skoltid, så mer eller mindre gjorde vi allt tillsammans, även om jag läste, mor handarbetade och far löste korsord.
Under de nedre tonåren lyssnade jag också regelbundet på tio-i-topp och kvällstoppen, för att hänga med och det var ofta veckans dos av popmusik.
Det kan ju delvis förklara min musiksmak.
Minimalt med ljus på luciadagen
Och då hade jag kommit till en kontroll, som det väl varit, om det var en orientering.
Nu var det bara ett vägval.
När vi hade frukostrast (som lunchen hette i skolan då) kunde man hinna ner hit och titta på prylar.