När fotobloggaren lämnade det inåtvända självporträtterandet och gav sig ut och spanade på omvärlden
Jag skulle gå på promenad, det visste jag, och jag hade kameran med mig för jag räknade med att jag skulle ha glädje av den, men det jag inte visste var vart jag skulle gå, men det räknade jag med att det skulle visa sig så småningom, för det brukar det göra.
Det var en höstdag då trädens mörka profiler reste sig mot himlen.
Det var bara några få kajor i farten, så jag fick nöja mig med några få prickar mot himlen.
Jag lät benen gå som de ville och de förde mig till ett område som verkade ha sett sina bästa dagar.
De gamla byggnaderna väntar bara på att få ge plats åt bostäder. Storstaden växer!
Men husen duger ännu som fotomotiv. Kanske är det ålderns charm.
.
Gammalt och nytt.
.
Kontrast.
Det gamla och det nya.
Vegetationen breder ut sig.
Det fula kan bli vackert när solen hjälper till.
Parkeringsplats.
.
Vattenpölar är spännande.
Nu närmar vi oss nybyggda trakter igen.
Ännu en pöl.
Promenaden fortsatte men vi gör ett uppehåll här, så att både bloggare och vandrare får en paus.
Ha det bra Jan-Olof!
Jon Anders
Just här står förändringen verkligen framför dörren, allt ska rivas och bostäder ska byggas, så det gäller att passa på medan något är kvar
Vilken kamera kör du med?
Ha en fortsatt fin lördagskväll.
/Sven
Kameran? Olympus OM-D.